Den där utmattade känslan när man gråtit för mkt?
Den där tyngden i bröstet när man gråtit för mkt?
Dem där röda ögonen när man gråtit för mkt?
Tanken att vakna imorgon bitti och inse att det var inte en mardröm känns outhärdligt.
Tanken på ett vi ist för du och jag känns förjävligt.
Tanken att bo så långt känns förjävligt.
Men mest förjävligt är tanken att det kanske inte blir ett vi mer. Att du kanske går vidare och får någon annan att le, får någon annan att njuta.
Dessa tankar dödar mig.
Det gör så ont jag vet inte vad som är in eller ut.
Jag vill lämna kroppen just nu.
Jag vill lämna den här hemska, tunga känslan och sväva runt som en fri fågel.
Om man ändå var en fågel.
Samma partner hela livet.
Helvete att det blev såhär.
Jag trodde inte att komma hem skulle kosta mig all min glädje.
Jag vill bort.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar