Sedan börjar vi om från början.
Precis när muren börjar rasa ner och man ser solljuset på andra sidan.
Antingen byggdes muren upp igen eller så var det regn på andra sidan och inte sol.
Tyngden i bröstet känner man igen för väl nu att tårar går inte ens fälla längre för att göra det bättre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar