the pain & happiness

Jag insåg att jag är sådan människa som är nog lite bessat av kärleken.
Jag älskar ligga i sängen sömnlös för jag tänker för mycket på någon.
Jag älskar att behöva KÄMPA för få denna människan (för det mesta jag har inte fått dem)
och jag älskar t.o.m ligga sömnlös med kudden fylld med tårar.
Ja hela jävla skiten.
För det är fint.
Det är fint med kärlek.
Det goda & onda i det.
Det är fint att tänka på en människa för mycket så man inte kan äta eller sova.
Det är fint att skriva om människan överallt.
Det är fint att prata om människan med alla.
Det är fint att prata med människan och man glömmer inte ett enda ord dem har sagt till en.
Det är fint att fälla tårar för en människa.
Allt är fint.
För vi är människor.
Vi har känslor.
Vi älskar, vi "hatar", vi gråter och vi skrattar.
Vi är så levande.