Det har det gjort nu.
Du har börjat finnas i mina drömmar.
Jag vet jag fick aldrig ett avslut så drömmarna kommer aldrig sluta.
Andra människor som jag inte har ett avslut med drömmer jag oxå om.
Men dem är bara en phonecall away (tss.,....som om jag skulle ringa dem)
Men du....Du är....Du är här på ett annat sätt.
Usch det känns förjävligt.
Jag har inte ens tagit och bearbetat detta.
Ingen förstår hur ont det gör mig.
Du var min bby och jag var din bby.
Du var Di och jag var Lee.
Det är så vi funkade ju.
Det är sådana vi var.
Det var jag som fick dig skratta och le när resten av världen inte förstod dig.
Det var jag som kom springandes när du behövde det.
Det var alltid så.
Varför gjorde jag inte nu mot slutet?
Jag har så svårt ta saker på allvar.
Inse det allvarliga i saker.
Vet inte.
Vet ingenting.
Jag vet att det finns sakerna som ger mig glädje nu för tiden.
Kärleken som dök upp precis när jag behövde det.
Du är ängeln som välsignade mig med detta.
Jag känner det.
Jag saknar dig bby.
Hoppas du ser detta just nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar